Vem röstade egentligen vad om abortfrågan?

Vem röstade egentligen vad om abortfrågan?

Den senaste veckan har flera medier uppmärksammat att Gunnar Hökmark (m) samt Alf Svensson (kd) har röstat nej till en uppmärksammad resolution om kvinnors rättigheter. Debatten om varför har för många verkat lite märkligt och förklaringarna samt bortförklaringarna är många. Därför tar vi på Vems Europa här upp det olika argumenten och tydliggör vad det egentligen var som hände den där voteringen i december förra året.

Den 22 oktober 2013 presenterade Edite Estrela (Socialdemokrat från Portugal) ett uttalande som hon tillsammans med gruppen för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män hade arbetat fram på uppdrag av Europaparlamentet. Resolutionen innehöll uppmaningen att europeiska medlemsländer skulle tillhandahålla säkra och lagliga aborter, sexualundervisning och krafttag mot diskriminering av LGBT-personer mm. Resolutionen var icke-bindande och därför endast en uppmaning till medlemsländerna. Vid omröstningen röstade en majoritet (351 röster) för att skicka tillbaka resolutionen till ritbordet och skriva om den. Bland de svenska parlamentarikerna röstade Gunnar Hökmark (m) och Alf Svensson (kd) för att skicka tillbaka resolutionen, Anna Ibrisagic (m) lade ner sin röst och samtliga övriga närvarande svenskar röstade nej. Detta har framförallt Gunnar Hökmark försvarat med att resolutionen var otydlig och behövde skrivas om, något som kan ifrågasättas i och med att övriga svenska parlamentariker utan problem röstade tvärtemot Hökmark.

Den 10 december 2013 kom så det nyskrivna förslaget tillbaka till Europaparlamentet. Stycket som uppmanade medlemsländerna att arbeta för säkra och lagliga aborter, icke-diskriminering och sexualundervisning fanns dock kvar i resolutionen. Det som framförallt tagits bort från den tidigare versionen var delarna som berörde LGBT-personers rättigheter. Motståndarna till resolutionen hade vid det här laget arbetat fram ett eget motförslag där samtliga rekommendationer om kvinnors rättigheter mm. (sammanlagt 90 stycken) hade strukits till förmån för en skrivelse som kortfattat konstaterar att samtliga frågor som rör sexualundervisning eller kvinnors rättigheter ska beslutas av medlemsländerna. Omröstningen slutade i att 334 personer röstade för den mer konservativa nya texten och 327 röstade mot. Resultatet var alltså att den ursprungliga resolutionen om kvinnors rätt till abort, icke-diskriminering osv. ersattes av en kraftigt urvattnad version.

I denna omröstning lade samtliga närvarande moderata ledamöter ner sina röster (Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic). Kristdemokraten Alf Svensson röstade dock fortsatt JA till den nya konservativare motionen och stödde därmed aktivt strykningen av kvinnors rättigheter. Samtliga övriga svenska parlamentariker röstade nej till den nya svaga resolutionen.

Sammanfattningsvis kan sägas att framförallt Alf Svensson men även Gunnar Hökmark verkat för att resolutionen skulle avslås. Övriga moderata ledamöter har framförallt varit passivt stöd till att resolutionen om kvinnors rättigheter skulle bli urvattnad.